Åh vad jag blir rörd när ni hör av er och frågar hur jag mår. Både ni här och på annat sätt. Det värmer. Tusen tack för det.

Tänkte muntra upp er med lite gårdagens outfit (i detta annars tråkiga inlägg). Kände mej sexig som fan! 😀
Jag tar det från början. Klockan 11 satt jag i väntrummet och fick komma in strax efter. Pussade Jocke och Meya Hejdå. B och T var på dagis.
Fick byta om till de läckra kläderna och sedan blev jag visad till min säng.

Det var många sängar på rad och bara draperier mellan. Min läkare kom och vi hade ett samtal om spiral och sterilisering. Om det skulle bli svårt att plocka bort spiralen med titthål så godkände jag snitt från naveln och ner. Vill ju bli av med den.
Fick dropp och undrade när jag skulle få komma in egentligen, hade ju tid 11. Kanske 14 blev svaret.
Klockan 16 kom narkosläkaren och rullade iväg med mej(!) Då hade batteriet nästan tagit slut i min iPhone. 🙂
Kändes läskigt i operationssalen. Men att sövas var inte otäckt. Bara att andas i masken och känna att man försvann mer och mer.

När jag blev väckt så låg jag i ett annat rum. Jag tittade på magen och blev glad över att se tre ”hål” ist för ett stort snitt.
Men glädjen blev kortvarig…
När min läkare kom så berättade hon att steriliseringen hade gått bra, så nu är jag steriliserad! MEN… Fortsatte hon och jag höll andan.
Tyvärr fick vi inte ut spiralen så den är kvar (här kändes det som att jag dog). Hon berättade att den satt fast i tarmarna så de vågade inte ta bort den utan att först höra med mej om det var okej med stomipåse. (här fattade jag inget och allt snurrade). Hon sa att jag hade ett tufft beslut att ta; låta spiralen vara kvar och fortsätta ha besvär av den då och då. Eller riskera att leva med en stomipåse på magen resten av livet.
Här bröt jag ihop och började gråta!
Vräkte sedan ur mej nåt i stil med ”att den där jävla Kärringen var tvungen att pressa in spiralen till varje pris!!!”
Kom hem 19.30 och stupade i säng. Mådde inte bra. En timme tog tydligen operationen. Hade jätteont i magen av all gas som de sprutar i och var dessutom ledsen.
Jag har försökt gå upp tre gånger och har svimmat tre gånger!
En gång tillbaka i sängen, men en gång på sovrumsgolvet och sista gången satt jag på toa när jag rasade rakt ner i golvet. Jocke har fått springa hit och dit för att ta hand om både mej och barnen. Älskar honom så!
Nu har jag mest ont i höger axel och är självklart öm i magen. Får som liknande eftervärkar. Är sängliggande fortfarande och har kontakt med min kompis Erica som är sjuksköterska -perfekt!
Ja nu har jag ett beslut att fatta. Mitt i allt elände så försöker jag tänka att det finns de som har det betydligt värre. Ingen familj som bryr sej. Cancer. Jag försöker vara positiv, men ärligt talat så är det otroligt svårt…
Kram