Det är vad jag känner för er. Kärlek. Ni är ju helt otroliga. Tack så mycket för allt stöd och alla tips ni lämnar.
Jag blir verkligen helt rörd och era rader betyder mer än vad ni tror.
Jag vill tala om för er att jag aldrig gjorde någon anmälan. Anledningen var att hon gick i pension strax efter och att det kändes ”dumt” eftersom jag var glad över bebisen ju.(även fast vi egentligen var klara med barn)
Jag är fortfarande glad över Meya (såklart) men barnmorskan har orsakat mej SÅ mycket lidande, så jag tänker ändå göra en anmälan. Även fast hon inte längre är i tjänst.
Jag känner då och då av spiralen och får som ilar, stötar av den och bara känslan av att den sitter i tarmen känns ju inte roligt.
Tyra vill titta på min mage hela tiden. Både hon och Betty undrar ju vad det är med mamma när hon kanske nyser och säger aaaj eller går sakta som en gammal gumma. ”ä de mamma?” säger Tyra. ”Mamma har lite ont i magen bara, men det blir snart bra, jag har ju plåster!” Då vill hon visa sin mage som hon också har ont i säger hon. Så både hon och Betty har fått plåster både här och där. 🙂
Jocke känner mej och vet vad han ska köpa för att muntra upp! 🙂
Han handlar, lagar mat och fixar allt med barnen OCH mej. Jag har valt helt rätt man och är så glad över min fina familj. Vad gjorde jag utan min fina Joakim?! Min syster Jenny och mina fina vänner. Fajfaj och fajmoj. Alla andra som har hört av sej och erbjudit hjälp o s v.
All kärlek till personalen på Tyras dagis också. De ringde hem igår och erbjöd sej att Tyra kunde vara där längre, för att underlätta för oss! Va? Vilken förskola gör sånt??? Otroligt. Vi blev verkligen glada. Känns så tråkigt att hon snart ska sluta där. Vi nappade på erbjudandet igår, eftersom Jocke hade fullt upp. Skulle ju skjutsa Linus till sin pappa också. Men idag är hon hemma med oss alla.
Till veckan kommer en läkare ringa upp mej. Men jag känner att jag inte kan ta något beslut ännu. Behöver mer information, precis som många av er skriver.
Vad händer om jag låter den vara kvar i tarmen? Vad innebär påse på magen? Måste det vara för alltid? Fler operationer? Ja hur mycket orkar man med? Jag har ju små barn som jag måste finnas där för.
Nu har jag två anmälningar att göra; Vårdcentralen och min sons skola, den sistnämnda är en helt annan historia. Jag ska bara samla krafter först…
Sååå många kramar till er alla fina! Ta hand om er!!!
Ja du har en helt underbar familj. Förstår om du inte orkar ta något beslut ännu. Ta reda på all information du kan komma över innan du bestämmer dig. Samtidigt förstår jag att det känns otäckt att ha ett främmande föremål i kropp. Anmäl dom jäklarna, för såhär får det inte gå till. många kramar
Oj vad jag tycker synd om dig, att måsta lida och ta ett så tufft beslut ”i onödan”! Det sägs att allt har en mening men visst är det vääääldigt svårt att förstå det mitt i eländet..
Tur att vi kvinnor är så starka och klarar långt mycket mer än vi kunde tro!
Skickar kärlek och styrka till dig!
Fina, fina du! Berättade det för Micke och han tycker också detta är för jäkligt! Bra att du gör en anmälan nu, även om hon gått i pension.
Förstår att du vill ha mer information innan du fattar ett beslut, det är ju inte något man bestämmer i en handvändning.
Massor av tröstkramar till dig! Tur du har en underbar man som tar hand om dig mitt i allt!
KRAAAAAAAAAAAAM
Jag blev oxå väldigt rörd och glad över alla kommentarer du har fått. 🙂
FINA människor det finns!!!! 🙂
LOVE YOU!
Kärlek till dig! Fina barnen är som bearbetar det genom att också ha plåster:). Vad skönt att du har så många i din omgivning som ställer upp! Det måste verkligen betyda mycket. Förstår att du behöver mer information för att veta om du ska välja pest eller kolera. Det är svåra val du har att välja mellan men du är så fin och klok så du kommer med tiden kunna välja ett som känns bäst i kropp och själ. Tänker på dig och hoppas du kryar dig bra. Kramar i mängder!