1995 var jag 22 år och hade en son på 2 år och några månader. Sonen, hans pappa och jag bodde i radhus och hade visserligen pratat om att skaffa syskon, men hade inte så bråttom.
När det visade sej att jag var gravid, trots kopparspiral så blev vi först chockade men sedan mycket glada.
Det visade sej att spiralen inte satt på plats, den satt längre ner och skulle plockas ut. Det var 50% risk för missfall vid uttaget, så vi var så oroliga. Men allt gick bra och en frisk pojke föddes 1996.

Jag litade inte på spiral efter det, men 2008, efter att ha fött en dotter (planerat) så övertalade min barnmorska mej att det är säkert och jag har ju haft ”min risk procent” redan. Mår ju inte bra på att proppa i mej hormoner. Så en spiral sattes in. Kändes knappt och gick jättefort! Men för att vara på säkra sidan så bokade jag in en tid några veckor framåt -bara för att hon skulle kontrollera att den satt på plats. Vilket den gjorde.

2009 så ville vi försöka bli gravid igen och tog ut spiralen. Födde en dotter 2010. På efterkontrollen så valde jag att sätta in en spiral igen. Hon provade flera gånger om och om igen. Det var mycket obehagligt. Sedan ropade hon in en till så nu var de två som pressade och böjde och bände. Tillslut satt den där. Kärringen gav sej inte, den skulle tydligen dit till varje pris. Brydde mej inte om att boka in någon tid för att kontrollera att den satt rätt. Får sluta vara så nojig. Ville dessutom inte lägga mej i stolen igen efter denna upplevelse. BM sa ju att den är säker. BM säger även att det är normalt att blöda och ha ont samt vara snurrig eftersom de har bökat så med mej. Jag körde hem och tårarna bara rann…
La mej på soffan och bara tokgrinade. Det gjorde så ont, allt bara snurrade, dessutom var insättningen mycket obehaglig. Ont. Ont. Ont i själen. Men man vill ju inte klaga och gnälla i onödan så jag reste mej upp och bet ihop…
Ett antal månader månader senare så var jag gravid. Chock!!!

Jag hade då fyra barn, varav två tillsammans med Jocke och vi var verkligen nöjda så. Men nu fick vi verkligen tänka om. Abort var egentligen aldrig aktuellt. Så valet var enkelt. Vi valde livet. Vilket var ett helt rätt val för oss. Även om det var otroligt jobbigt innan chocken lagt sej.

Denna gång hade min barnmorska och hennes assistent pressat spiralen rakt genom livmodersväggen mot ändtarmen! Den gör knappast nytta där…
Konstigt att jag hade ont? Nä…tror inte det.
Det gjordes vaginalt ultraljud och då hon inte hittade spiralen efter att ha sökt hur länge som helst så sa hon att den har säkert ramlat ut(!) Men hon skulle ändå be någon annan kolla. Upp med benen igen och överläkaren hittade den direkt, snett höger mot ändtarmen, låg helt inbäddad. Skulle inte störa graviditeten alls, inget farligt, bara tråkigt att jag har besvär av den då och då för den kan inte opereras ut förrän efter förlossningen.

Nu är tiden inne för att ta ut den. Eftersom det inte går vanlig väg så måste den plockas ut genom magen. En titthålsoperation. Där jag ska bli sövd, men ska kunna åka hem samma dag.
Jag har inte anmält det min barnmorska har åsamkat mej (borde kanske?)
MEN jag har sagt att jag inte ska betala för detta samt att jag vill ha en sterilisering, gratis.
Så idag blev det bestämt. Det som också hände idag var att läkaren skulle titta på spiralens läge igen, så upp i stolen för ett VUL. Hon hittade den inte, kallade in ytterligare en läkare som undersökte. Hittade den kanske…men hon visste inte.

Jag ska nu få en kallelse till röntgen för att de ska kunna se exakt position.
Efter det så får jag en tid för operation då jag ska sövas och både spiral plockas ut plus sterilisering sker.
Jag både ser fram emot det och gruvar mej som fan.

Trots allt skit som jag har haft efter den där spiralen sattes in fel så är jag ändå SÅ glad att hon var så jäkla klantig.
Annars hade aldrig vår fina bebisflicka kommit till oss. 🙂

Nattinatt!

Ja idag är faktiskt BF dagen här. Dagen vi har längtar efter så länge, äntligen ska vi snart få träffa vår bebis och jag ska ”slippa” vara gravid. 😀

Igår innan jag la mej så tog jag ett bad och innan jag klev upp så höjde jag radion när Rockklassiker spelade Guns N’ Roses Sweet Child Of Mine! Sjung högt med som en hyllning till bebisen i magen. Hihi.
Döttrarna? De sov hos farmor och farfar igen. Jocke åkte ner med tjejerna (som tyckte det skulle bli kul att sova där igen) lagom till läggdags, kusinerna från Uppsala är där nu också, så de lär väl inte vilja åka hem idag!

Om jag känner nåt? Jorå, det kommer ju ondare värkar då och då som verkligen drar neråt och som får mej att tro att jag måste bajsa hela tiden. 🙂 Men sedan avtar det och jag har endast mina vanliga sammandragningar. Så jag kan ju inte säga varken bu eller bä. Absolut inget att åka in för iaf. Bebisen är verkligen aktiv och rör sej väldigt ofta (och ont) i magen. Skönt att veta att hon är pigg iaf.
Vi skulle kunna få en bebis idag, men det är inget som jag tror. Det lutar åt att jag ska gå ÖVER tiden, denna femte gång. Många säger ”vad bra! Då slipper hon födas i dec” men ärligt talat så skiter jag i det. Både Jocke och jag är födda i december och visst var det jobbigt i tonåren några år, men nu är det perfekt att fylla år sent! 😉

I natt sov jag 01.30 – 03.00 kunde sedan inte somna om, så tillslut tog jag fram tfn och läste förlossningsberättelser. Vilket jag har varit helt besatt av senaste veckorna. Har läst mina egna om och om igen också. 🙂 vid 5 så tog jag täcket med mej och gick ner till soffan och slökollade på tv samtidigt som jag surfade på tfn. Ja och ÅT! Gud vad gott det var med smörgåsar och äppeljuice!
Tänkte att Jocke skulle få sova tills han vaknade själv. Det behöver han.

På KappAhl hittade jag de här söta kläderna till bebis:

Bebis önskar sej det i födelsedagspresent! 😀

OM det händer nåt på bebisfronten så hörs vi idag igen. Annars får jag önska er en underbar 30 december, fredag hörni och nyårsafton i morgon! 🙂 Kram på er alla goa! Från en trött blivande mamma som försöker hålla modet uppe

Ingen bebis. 🙁
Nä hörni…nu börjar jag bli ordentligt less på detta. Antingen kan väl förlossningen starta riktigt eller så inget alls, vad är det för mening med det här små-töntandet??? Hela jag känner mej bara deppig!!! 🙁 Det har aldrig ens varit dags att ringa in till förlossningen.

Stort tack till er alla söta som skriver lycka till och att ni håller tummarna. Jag blir så glad av det. Pussungar!!!

Om vi tar detta från början…
Sedan jag skrev inlägget igår så hade jag värkar hela tiden, men ibland så sällan som 30 minuter. Tjejerna åkte Jocke ned med till farmor och farfar, jag kände mej ändå ganska säker på att vi nog skulle få åka in mot kvällen. Vi missade t o m vår MVC tid, men BM ringde och vi fick en ny dagen efter. 🙂

Men när vi la oss så var status detsamma och jag fick sova oavbrutet 3-6.30. Då tog värkarna om igen och de gjorde lite ondare och kom med 7 minuter. Jag väckte tillslut Jocke och sa att det är nog bäst att vi äter frukost, nu kommer det lite starkare.
Vad händer? Jo… Det försvinner helt! Nästan iaf, fick några väldigt enkla sammandragningar bara. Både Jocke och jag blev så besvikna, vi hade ju sett fram emot att träffa vår lilla bebistjej ju!!!

MVC 10:45
Bebisens hjärta slog så fint. Hon låg ännu längre ner nu än sist, men ej fixerad. Sf: 36
BM gissade på att hon väger 3,5 kg och det är vad Jocke tror också. Jag gissar på 3,7 kg 🙂
Jag frågade om hon inte kunde undersöka om jag var öppen nåt och om jag börjat ”mjukna”, det kunde hon.
Livmodertappen var i rätt position och uppmjukad, men inte helt utplånad (jag hoppas jag pratar i rätt termer nu). Jag var öppen 1,5-2 cm (2 fingrar) och BM sa att hon kände ett mjukt litet huvud. Va? Kan man det nu redan? Häftigt! 😀
Mitt blodtryck var dock lite högt, vilket det aldrig har varit under denna graviditet. Men det kan det vara i samband med värkar osv.

Efter MVC så gick vi en sväng på Ica och jag plockade ihop en sallad. Mådde inte bra, kände mej bakis utan att haft en rolig fylla! Hehe.
När vi kom hem och salladen var uppäten så lydde jag rådet från BM; Tog 2 Alvedon och gick och la mej.
Jocke for ner till sina föräldrar där våra döttrar var, han skulle ändå hjälpa dom med nåt dataproblem, eller vad han sa. Lyssnade nog inte riktigt. 😉
Jag fick inga värkar och sov i 3 timmar, riktigt skönt.

Nu har vi tjejerna hemma igen och jag känner inga värkar. Bara lite molnande och små sammandragningar.
Lär inte bli någon bebis idag heller och kanske aldrig? 🙂 känns så just nu. BM trodde inte att det var långt bort nu, eftersom det hade startat upp. Men samtidigt så sa hon ju att det KAN ju ta några dgr också.

Nä nu ska jag plocka upp lite små bebiskläder ur bb väskan och bara klämma på och längta.
Kram på er från en trött och besviken blivande 5-barnsmorsa

1 dag kvar till BF

Hej på er!
Strömmen kom tillbaka i går kväll -så skönt!

Bebis?
I natt så sov jag kanske 30 minuter… Hade småvärkar och en livlig bebis som höll mej vaken. Klockan 4 nån gång så gav jag upp och gick ner till soffan och läste ut Camilla Läckbergs Änglamakerskan (bra bok). Jag hade småvärkar då och då, men främst en bebis som verkligen var livlig (läs försökte krafsa sej ut) !!! 🙂

Vid 11 så gick jag upp och la mej (somnade direkt) och sov till 13.30. Vad jag kan minnas så hade jag endast 2 (för)värkar under 2,5 timme. Nu sedan dess så fortsätter det komma då och då, men inte starka och de är oregelbundna. MEN grejen är ju att jag har så svårt att känna skillnad på förvärkar och riktiga värkar. För mej är de oregelbundna fram till kanske 1 timme innan bebisen är född… Och oftast inte så starka heller förrän 1-2 timmar innan.
Så…det KAN vara på gång nu, men det kan också vara vanliga förvärkar. Det lär märkas… 😀
Längtar efter bebis och ser fram emot förlossningen -trots smärtan.

Skönt att Jocke är ledig iaf.

– När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
– Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
– Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
– Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
– Det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
– Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
– När man rullar runt för att komma upp från soffan.
– När din sambo knyter dina skosnören.
– När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
– Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
– När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
– När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
– När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
– När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
– När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
– När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
– När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärrningskorna”
– När godisskålen får prioritet före middagen
– När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
– När allt blir tungt
– När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner
efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
– När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
– När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
– När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
– När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
– När Grandiosa blir gourmetmat…
– När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
– När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
– När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
– När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
– När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
– När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
– Allt är väldigt irriterande…
– När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
– När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
– När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
– När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
– När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
– När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
– När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.

Den här listan bloggade jag när jag hade några dagar kvar innan Tyra kom. Tänk att den stämmer lika bra nu. 🙂 10 dagar kvar till BF…

Vi ska snart få en bebis!!! Är det inte helt otroligt roligt?! 😀 jag har inte packat klart väskan, inte heller fixat sängen, måste sätta dit bilstolen och pust. Ja det är lite kvar att göra för oss. Köpte små bebisblöjor som Betty tyckte var så smååå. 🙂

Nu är det 2 veckor kvar till BF. Bebisen kan verkligen komma när som helst. Hon kan ju även vilja ligga kvar där och jag går över tiden. Men om jag inte har gått över med någon av mina 4 så ska jag väl inte behöva göra det med femman heller? Nä!

Vecka 39. (38+0)

Viktuppgång: 23 kg. Vikten har stått stilla de sista veckorna. Men det gör verkligen ingenting, jag har kg så det räcker till och blir över! 🙂

Mina 4 barn:
Lars LINUS, föddes 4 dgr tidigare. Förlossningen började med vattenavgång. Ca 5 timmar på BB.
Vikt: 3810 längd: 52

Alex GUSTAV, föddes 4 dgr tidigare. Förlossningen startade med vattenavgång (färgad). Ca 2 timmar på BB.
Vikt: 3875 längd 49

BETTY Viola Sally, föddes 17 dgr tidigare. Förlossningen startade med värkar. 12 minuter på BB.
Vikt: 3104 längd 47

TYRA Emmy Linnea, föddes på bf. Förlossningen startade med slempropp och värkar. Ca 4 timmar på BB.
Vikt: 4047 längd 52

Ska bli så spännande att träffa femman! 🙂 Hoppas att ni får en härlig fredag! Många kanske är ute på julfest och vill sova länge i morgon? Hehe. Kram

Vecka 37 (36+2). Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång.

Efter en osminkad slö-helg i myskläder så var det ganska skönt att sminka sej och t o m locka håret och ta på sej den lilla svarta…hahaha ”lilla”!

Jag har gått upp 23 kg nu…och man kan verkligen se hur svullen jag är i ansiktet. Ja inte bara där! 🙂 Men min mage är SÅ stor och fin och jag älskar den. Tänk att det faktiskt börjar närma sej bebis!!! Det är lika spännande denna femte gång och vi längtar så efter vår lilla dotter.

Om hon vill komma när både Linus och Gustav kom (4 dgr tidigare) så föds hon 26 december. Vill hon likna Betty så kommer hon (17 dgr tidigare) den 13 december och vill hon vara lika punktlig som Tyra så kommer hon 30 december.

Fast jag känner på mej att den här tjejen väljer en helt annan dag! Bara det inte blir den 24:e… 😀