Förlossningsberättelse

Förlossningsberättelse, min femte!

by // // 26 Comments

Efter förvärkar som pågått i flera dagar och lurats om att det kanske var på G, så var jag ordentligt less, ja deppig när BF (30dec) kom och inget hände. Vis av erfarenhet så visste vi att det kunde gå fort när det väl satte igång (vi var bara inskrivna 12 min med storasyster Betty) därför ville vi att barnen skulle vara på plats hos farmor och farfar och allt packat och klart när det väl blev allvar.
Tack och lov så var både farfar och farmor hemma över jul/nyår och dessutom så bor de nära oss.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger Jocke skjutsade ner döttrarna för att vi gissade på att det var på gång -bara för att få hämta hem de senare när allt stannat av.
Skönt att mina tonårssöner var hos sin pappa iaf!

Nyårsafton 2011
Småvärkar satte igång på morgonen, så vid 10 så skjutsade Jocke döttrarna till hans föräldrar. Så att de var på plats OM det nu skulle sätta igång. Fick värkar med 30 min, 20 min och ibland 7 minuter mellan, precis som dagarna innan. Oregelbundet som vanligt. Gjorde inte speciellt ont heller, det var mest jobbigt! Tog 2 Alvedon och la mej, somnade och när jag vaknade så var allt borta igen…
Vi blev ordentligt besvikna.
Nä lika bra att hämta hem tjejerna så får de äta middag med oss och sova hemma, det händer ju ändå inget. Jocke åkte iväg igen.

16.00
Min äldsta son Linus och hans pappa kom förbi och skulle hämta grejer.
Jag hade en molande värk i magen då, men inget mer.

När det var dags att fixa middag så sa jag till Jocke att börja ordna nåt till döttrarna först. Jag fick en ordentlig dipp och somnade till på soffan.

17.30
Jag var riktigt seg, men masade mej upp för att hjälpa Jocke med middagen. Hey det var ju nyårsafton och det vankades oxfilé!!! 🙂
Sa till Jocke att nu fick jag en liten värk -även fast jag är uppe och rör mej! Men det lär väl vara falskt alarm igen…
Jag klockare ändå värkarna på mobilen, de kom med 15 minuter och ibland kortare medans jag lagade middag och även när vi satt oss för att njuta av den goda middagen. Men jag fick inte i mej mer än hälften. Sa till Jocke att jag måste kolla om det stannar av eller ej. Tog 2 Alvedon, gick på toaletten (var för en gångs skull lös…) och tappade upp ett hett bad. Låg och myste medan värkarna kom allt mer sällan. Jaha typiskt…

19.00
Döttrarna tog ett bad. Jocke passade tjejerna medans jag la mej på sängen, deppig och kände mej alldeles matt. Trött! Less!

19.35
Klockade en värk. Det var då 23 minuter som jag hade senaste. Men denna varade i mer än 1 minut och de hade ingen annan gjort.
19.42
Nu kom det en till, med bara 5 minuter mellan. På Värktimer på mobilen så kom det upp en röd text: ring förlossningen!
Oj! Men det gjorde fortfarande inte ont. Eller jo det kändes ju, men jag kunde lätt andas igenom värken. Sa till Jocke att NU kan det nog vara på riktigt. Fixa klar tjejerna för natten.
Nästa värk kom 8 minuter senare, men varade nästan 2 minuter!
Jocke uppdaterade tjejernas väska och jag hörde att han sa att nu ska vi åka till farmor och farfar! Betty sa: ”Igen!? Ja! Jag tycker det är roligt!” Gud vilken tur att de VILL åka tänkte jag och hoppsan nu var det bara TVÅ minuter mellan! Men denna varade bara 23 sek. Hejdå! Ropade jag när Jocke var på väg med tjejerna för att sova hos sin farmor och farfar.
Jag snabbpackade det sista hygienprylarna och kollade mej i spegeln. Hjälp hur ser jag ut!? Nästa värk kom 4 minuter senare och var kortare än en minut. Nu började det bli svårare att ta värken och jag fick stanna upp, luta mej mot handfatet och andas. Sedan slog fåfängan till och jag började borsta håret och la på mascara…
Nästa 2 värkar kom med 2 minuter mellan och varade över minuten. Nu hände något häftigt, jag kände barnet sjunka ner en bit och hörde på mina stön/andningar att nu var det bråttom. Kände först HJÄLP det här kommer aldrig att gå, vi kommer inte att hinna in!!! Sedan tror jag att jag gick omkring och pratade högt där i min ensamhet. ”det här kommer att gå jättebra!” det här fixar du lätt!” ”ta det lugnt och andas, slappna av när värken kommer” ja, ingen annan peppade mej ju! Ha ha. Jag packade det allra sista och gick ner . Satt på toa, känns ju som att man är väldigt bajsnödig mest hela tiden, men så var inte fallet.
20.11
Nu var det en minut mellan och Jocke hade fortfarande inte kommit. Jag kände att detta kommer aldrig att gå! Föda i bilen ville jag inte.
Jag gick och hämtade en tjock kudde och några badlakan och satt/halvlåg på badrumsgolvet med kudden under rumpan. Tänkte att det var mest praktiskt att hålla till i badrummet eftersom vattnet inte hade gått och dessutom så blöder man ju en hel del. Golvvärmen var ju på. Ja jag hade ställt in mej på att föda hemma. Peppade mej själv att ta det lugnt och andas mellan värkarna. Ville ju inte stressa barnet.
20:18
Jocke kommer hem och ropar: är du klar för att åka nu?
Nej, vi ska inte åka. Vi blir kvar här. Bebisen kommer snart! Svarade jag från badrummet.
Ska jag ringa ambulansen då?
Ja, eller vart man nu ringer!
Hörde sedan Jocke strax prata: Min sambo håller på att föda i badrummet, så vi behöver en ambulans snabbt! Nä det är femte. Sedan följde en lång (tyckte jag) vägbeskrivning. Innan han kom in till mej. Jag hade värkar hela tiden då och kunde inte prata. Så jag visade med handen vart jag ville ha honom där på golvet. 🙂 Sittandes mot väggen och jag låg i hans knä liggandes på sidan.
Sedan följde en paus och jag förklarade att nu är det inte långt kvar innan krystvärkarna börjar. Han undrade om det var nåt särskilt han skulle tänka på och jag påminde om att han måste se till att jag inte kniper med benen, för då kan det skada barnet. Han får hålla upp benet (jag föder på sidan) isåfall. Och han måste påminna mej om att andas och ta det lugnt mellan krystvärkarna. Nåt annat kom jag inte på.


Ca: 20:40
Ambulanspersonalen kommer. (vet inte riktigt exakt klockslag här)
2 gulliga tjejer som ställer endel frågor som jag kan svara på eftersom jag har min lilla paus. Annars fyller Jocke in. Det blir lite prat om vi skulle åka in ändå, men vi sa nej. Visste ju att det snart skulle komma en bebis ju och vi har ca 3 mil till sjukhuset.
Ena tjejen hade telefonkontakt med barnmorska och när jag fick värk så peppar både hon och Jocke mej otroligt bra. Jocke tyst i mitt öra och hon smekandes på min mage och högt och tydligt. Kändes skönt.
Fick en värk till och sedan satte en krystvärk igång. De hämtade fler handdukar. Det här med att krysta ut bebisen är ju det allra värsta med hela förlossningen…
Tror att jag efter det krystade 2 ordentliga krystvärkar -skrikvrålandes som alltid! 🙂
20:51
Sedan var hon ute.

En alldeles nyfödd Meya, hemma i badrummet.

Kanske krystvärkarna tog 4 minuter. Om ens det.
Navelsträngen låg kring halsen, så hon hade ingen fin färg. Men hon skrek nästan på en gång. Eller grymtade mer kanske. la mej på rygg och fick henne på magen.

Otrolig häftigt att föda barn i vanliga fall, men detta slår allt!
Vackra fina bebis. Vilken grej sa Jocke och jag flera gånger när vi glada pussades efteråt! 🙂


Ambulanstjejerna tyckte att moderkakan kunde vara kvar, men jag sa att jag provar att krysta ut den. Vilket gick jättebra. Det var lite lustigt för när de rullade ut mej på båren så hade vi koll: där är handväskan och där är påsen med moderkakan! Haha.

När de flera gånger sa att det var så fint i vårt hus så tänkte jag bara på hur stökigt det var. Herregud jag har ju bara legat deppig med värkar i flera dagar och Jocke haft fullt upp med allt annat. Dessutom hade han fixat tvättstuga ute i vardagsrummet, låg fullt med vikt tvätt och strumphögar som skulle sorteras. 🙂 Haha. Vi har prioriterat annat sa jag när jag ursäktade mej för stöket. De tyckte att det var helt rätt! 😀

Sedan in med ambulans, jag och Meya på båren och Jocke efter i bilen. (han slog på en tvätt med alla blodiga handdukar först bara)
Jag sprack inget och behövde inte sys alls! Gud så skönt. Har fått sy alla 4 gånger innan nämligen.

Någon timme senare, på Förlossningen!

Jocke tycker att detta är den helt klart bästa förlossningen, han har aldrig känt sej så delaktig innan. Jag håller med. Vi kom väldigt nära och samarbetade jättebra på slutet. Otroligt skönt att han behöll lugnet och visste vad han skulle göra. Jag var också lugn och aldrig direkt orolig. Det kom mer senare när allt var över. Då började jag tänka på allt som kunnat gå fel! Så skönt att allt gick så bra som det gjorde!!!

Cecilia och Sofia heter sjuksystrarna i ambulansen. Underbart gulliga tjejer som var jättebra på att stötta mej. De sa flera gånger hur duktig jag var och öven efteråt så fortsatte peppandet. Himla skönt att få höra. De hade aldrig varit med på en förlossning innan så de var så glada att få ha varit med om något så underbart. Jag vet att de sa att det kändes som att bebisen hade 3 mammor nu, så då borde de inte bli förvånade om jag ringer när jag behöver barnvakt va? Hihi. De tackade mej flera gånger för att de hade fått vara med, men det är de som ska ha tack! 🙂

Tillägg: Såg att jag noterat min viktuppgång på de andra förlossningsberättelserna. Klart det ska vara med nu också! 🙂 Jag gick upp 23,5 kg denna gång.

Känslan som jag haft hela graviditeten stämde!!! Att denna femte förlossning skulle bli något speciellt! 🙂 fast jag är ju lite häxa av mej…har jag glömt att nämna det? Hehe.
HÄR kan du läsa det inlägget.

Klicka på namnen om du vill läsa hur mina andra förlossningar har varit.

1. Linus
2. Gustav
3. Betty
4. Tyra

20120106-132728.jpg

Förlossningeberättelse mitt fjärde barn

by // // 13 Comments

Eftersom jag fick reda på att jag hade GBS (Grupp-B streptokocker) och det då fanns risk för att barnet kunde drabbas av blodförgiftning, lunginflammation, cp-skada, syn- och hörselskador osv och i sällsynta fall inte ens överleva. SÅ var jag såklart väldigt orolig. Men jag fick höra att bara jag kom in till förlossningen 2-4 timmar innan barnet föddes så skulle de hinna sätta antibiotikadropp på mej och allt skulle nog gå bra.

Ok…jag som bara hann vara inskriven med Betty i 12 minuter. Hur skulle detta gå?

24 kg i viktuppgång. Min fjärde graviditet. Slemproppen gick 23.00 torsdagen den 20 maj och jag blev glad. Tjohoooade och sa till Jocke att nu snart är det nog på gång iaf! På natten så började en molande mensvärk + sammandragningar. MEN de kändes precis som förvärkarna och gjorde inte så ont, men höll mej dock vaken. Jag hade aldrig åkt in i detta läge i vanliga fall, men eftersom GBS:en spökade så var jag orolig. Hur länge skulle jag våga vänta? Det gick ju så fort sist. Jag ringde till förlossningen och fick prata med en 12-årig barnmorska (ja hon lät så ung…) som såklart tyckte att jag skulle vänta ett tag till. Jag hade ju inte så ont och värkarna var ju inte regelbundna. Nä det är sant, jag höll ju med henne. Det var nog ingen fara. Dessutom så kändes det lönlöst att diskutera vidare med en tjej som knappt har kommit in i tonåren. 😉

Värkarna fortsatte hela natten med 8-25 minuters mellanrum och jag kunde i princip inte sova någonting. Nu var det 21 maj, fredag och värkarna fortsatte att vara oregelbundna, men återkommande. Jocke skjutsade ner Betty till farmor och farfar på morgonen och vi stannade hemma till ca 12.30 då for vi in till förlossningen och den här gången så ringde Jocke och sa att nu var vi på väg. Vi frågade aldrig vad DE tyckte.

På förlossningen ca 13.00 den 21 maj, så blev jag kopplad till CTG i ca en timme som visade värkar, men de kom i snitt med 12 minuters mellanrum och de var inte så onda. Blev undersökt och det visade sej att jag var öppen 1,5 cm. Barnmorskan gick i väg och diskuterade med sina kollegor och kom tillbaka och meddelade att eftersom inte förlossningen egentligen hade startat så skickade de hem oss. Då brast det för mej och jag blev riktigt förbannad, besviken, orolig och ledsen. Började att tokböla och försökte förklara att jag fixar inte att åka hem och börja om med allt igen. Tänk om vi inte hinner in i tid? Kunde jag inte bli igångsatt? Ta hål på fosterhinnan?

Men det var bara att ta sina värkar och åka därifrån med kinderna blöta av tårar och med folk som glodde i hissen…

Väl hemma igen så hämtade Jocke Betty och vi åt middag och försökte vara som vanligt. Men jag var tokdeppig och orolig. Värkarna fortsatte. På kvällen så åkte Jocke ner med henne till farmor och farfar igen (de bor bara några minuter från oss). Ifall att vi var tvungna att åka in på natten så var det ju bra att hon redan var på plats. Det var allra första gången hon skulle sova borta på natten så självklart skulle jag vara orolig för det också…Fjantigt? Ja jag är nog lite av en hönsmamma. 🙂 Mina tonåringar hade redan åkt till sin pappa så det var skönt att det var ”ordnat”.

Mot kvällen så var värkarna fortfarande oregelbundna, men de började bli starkare. Dagen gick över till lördagen den 22 maj och det gick fortfarande inte att sova. Men eftersom värkarna inte var regelbundna och kom ibland så sällan som var 20:e minut så ”fick” vi ju inte åka in till förlossningen. Men det struntade vi tillslut i. Värkarna var ju oregelbundna hela tiden med storasyster Betty -fram till det bara var någon timme kvar så vi vågade inte chansa hur länge som helst denna gång.

Inskriven 00:47 lördagen den 22 maj 2010

Vi blev inte hemskickade denna gång. Jag blev kopplad till CTG som visade att jag hade hög puls (120-130) och 140/93 i blodtryck. Barnets fosterljud beskrevs som ej normala då de låg på  180 frekvens/minut. CTG intagningstestet beskrevs även det som ej normalt. Undersökningen visade att jag var öppen 4 cm och 5 cm i värk. Hade en väldigt buktande hinnblåsa. Värkarna kom kanske med 10 -15 minuters mellanrum.


Blev förflyttad till ett annat rum, kopplad med CTG igen och sedan kopplades antibiotikan som dropp i min hand. Jag vet inte hur det är med er mammor (?!) Men jag hatar att ligga på rygg när jag får värkar, känns som att man inte kan andas och andas är ju bra att kunna göra… 😉 Men eftersom bevakning behövdes så var det bara att gilla läget. Jag försökte att ligga lite på sidan ibland, men oftast så visade apparaten inte riktiga värden då.

2:14 så kopplas jag lös från CTG-reg då fosterljuden har blivit mer normala och jag får äntligen komma upp och röra på mej. Läser lite tidning, går omkring i rummet. Får lavemang.

3.20 Nu börjar sammandragningarna kännas kraftigare, men de är fortfarande ganska glesa. CTG-reg kopplas igen och jag hamnar på rygg…

3.55 Jag får värsta skakningarna. Förklarar för barnmorskan att jag bara skakar, kan inte slappna av. Känns läskigt och när värkarna kommer så har jag såklart svårare att klara av att slappna av och ”ta” värken. Kan det ha att göra med att det är andra natten utan sömn? Ätit och druckit dåligt? Eller som bm trodde på grund av en kraftig värk och helt enkelt dålig energi? Jag får en sockerdricka som jag sipprar på då och då för lite energi.

Jag känner mej otroligt trött. Varför går det så segt? Varför händer inget mer? Värkarna börjar kännas ordentligt onda nu och mina skakningar fortsätter. Så här ont gjorde aldrig värkarna med storasyster. Barnmorskan har frågat flera gånger om jag inte vill ta lustgas, men eftersom jag har negativa erfarenheter av det sedan storebror Linus föddes så har jag tackat nej. Men man kanske ska prova ändå? Nja, jag väntar ett tag till så får jag se.

4:07 CTG-reg avslutad

4:40 Skalp CTG-reg inledd. Undersökning visar att jag är öppen 10 cm, men med en kant kvar. Amniotomerar med skalp och kopplar skalpelektrod. (De tog hål på fosterhinnan och kopplade en elektrod på bebisens huvud för att kunna övervaka fosterljuden)

4:43 Börjar krysta

Nu börjar jag att krysta direkt. Klart fostervatten avgår. Jag får lite av panik för att allt går så fort. (Läs rejäl panik). Krystvärkarna kom plötsligt och otroligt intensivt när de tog hål. (Läs jävligt ont) Jag hann inte med och jag kunde dessutom inte tala om för barnmorskan och undersköterskan att jag har fött mina andra 3 barn på sidan och ville göra det även denna gång. Nä jag låg på rygg (som jag som sagt hatar) och kände att nu krystar jag ut ungen så att detta djävulskap går över någon gång. Smärtan var betydligt värre än när jag födde mitt tredje barn för 1½ år sedan.

4:46 Pigg flicka framföds direkt under en värk! 😀


Underbara underbara lilla finaste bebis! Jag får henne på bröstet och tittar leende upp på min älskling som har tårar i ögonen och ser obeskrivligt lycklig ut när han tittar på  mej och på sin dotter. Finns det en bättre känsla? 😀 LYCKA!

Jag är RH negativ men lilla Tyra är RH positiv så det blev en spruta för mej. (Barnets blodgrupp kontrolleras efter födseln. Om barnet är Rh-positivt och mamman Rh-negativ, ger man mamman ett så kallat immunoglobulin som ska skydda henne från att bilda antikroppar.)

Värkar startade 01.00 den 21 maj. Inskriven 00:47 den 22 maj då man kan säga att det var etablerade värkar.3 minuter tog krystvärkarna. Hon föddes 4:46 22 maj. 4 timmar på förlossningen, jaaa vi hann! 😀

Har du orkat läsa ända hit? 🙂 Då tycker du nog precis som jag att det är roligt att läsa förlossningsberättelser. 😉 Vill du läsa om mina andra tre barns förlossningar så klicka på namnen. LINUS 1993 GUSTAV 1996 BETTY 2008.

Vår vackraste Tyra 4 047 gram och 52 cm lång föddes på BF datumet 22 maj 2010


Betty 1 år och 6 månader idag!

by // // 10 Comments

Idag är det faktiskt 1½ år sedan Betty föddes. Jag älskar att läsa förlossningsberättelser, allra helst nu när jag är gravid och jag har redan berättat om hur det var när mina söner Linus och Gustav föddes. Nu tänkte jag berätta om hur det var när Betty kom till världen. 🙂

Betty 5 månader

Betty, mitt tredje barn och Jockes första, var planerad till den 16 november 2008. Jag hade otroligt många förvärkar och led av foglossning. Jag tjurade på och jobbade ändå, även fast min bm ville sjukskriva mej helt. (Ja jag vet -dumt!) 24 oktober så sjukskrev jag mej tillslut helt. Tidigare hade jag jobbat 50% ett tag.

Tidigt på morgonen torsdagen den 30 oktober 2008 så vaknade jag av att värkarna kändes starkare än vanligt och vi blev glada och trodde att det var dags. Jocke ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma in. Han  fixade  frukost till oss medans jag duschade. Linus och Gustav hade novemberlov så de låg och sov.  Efter frukosten så kändes inga värkar alls, så vi trodde att det var en av alla förvärkar igen. Falskt alarm. Det var ju 2½ vecka tidigare också. Vi ringde förlossningen och meddelade och sedan så åkte Jocke lite motvilligt iväg på jobbet vanlig tid och jag gick och la mej och sov igen. Men vaknade till då och då av att jag hade lite värk i magen, men bara lite och väldigt sällan och det var jag ju van vid sedan tidigare med alla förvärkar.

6 månader!

När jag klev upp så kände jag mej dock inte helt pigg och myste i soffan under en filt framför tv:en, tonåringarna såg på tv med mej också. Jag slumrade till då och då och kände av lite förvärkar (som jag trodde att det var) men de gjorde inte så ont.

15:15 så skickade jag ett sms till Jocke där jag skrev att han nog skulle åka hem snart, det kan vara på gång + köpa med sej mat hem. Det gjorde lite ondare i magen då, men inte så farligt. Så hade det varit många gånger med förvärkarna.

Jocke tog det rätt så lugnt hem och var hemma ca 16.00 med kebabtallrik till grabbarna och kycklingsallad till oss. Då helt plötsligt började värkarna kännas kraftigare och mest hela tiden. Jag satt i soffan och fick en värk, reste mej upp och fick ytterligare en värk innan jag kom in i köket…Tog en tugga av salladen och fick då en värk till. Sedan sa jag: ”Ta med dej maten, vi måste åka in nu!” Jag förklarade för grabbarna som skulle vara själv tills deras pappa kom och hämtade dom. Kände att nu jävlar är det bråttom och tog med mej ett stort badlakan ifall vi inte skulle hinna in.

Jocke hade varit och handlat byggmaterial på lunchen som hela bilen var full med så han fick bråttom ut och städa ur allting innan vi kunde åka. BB väskan var ju inte heller helt packad så det gjorde vi i all hast. Jag fattar inte riktigt varför jag inte la mej i baksätet, men det gjorde jag inte. Jag satt mej i framsätet med bältet på -även fast jag inte kunde sitta, eftersom det kändes som att huvudet var ute. Jag fick sitta lutad på sidan och ta alla värkar i alla mysiga gupp…och Jocke körde inte direkt sakta. Det var den obehagligaste resa som jag någonsin har haft!!! (Vi har ca 2 mil enkel resa). Jockes telefon ringde hela tiden, det var hantverkare och kollegor och jag försökte bara se till att inte föda i bilen. (Enkelt va?) Han ringde förlossningen och sa att de måste möta upp med rullstol för nuuu är det nära att bebisen kommer. Jag vet att jag tänkte att det lät överdrivet, men kände samtidigt att det lät tryggt så jag sa inget.

2008-11-18. Betty inte ens en månad gammal.

16:39 blev vi inskrivna på BB. När jag klev ur rullstolen så tittade jag på barnmorskan och undersköterskan och sa att jag ska bara kissa. Värkar fick jag hela tiden och jag kände att jag ville börja krysta. Jag ställde mej vid sängen och bm och Jocke hjälpte mej att få av mej kläderna till Landstinget snygga rock. De fixade på en bra stund med BH:n och jag tänkte bara, men herre guuud hur svårt kan det vara. Förr så lyckades Jocke knäppa av mej BH:n med en hand. 😉

Bm frågade om jag hade tänkt mej nåt speciellt. Jag sa att jag hade tänkt testa akupunktur, men det är ju lite sent nu… Nu var mina kläder av och rocken på. Vattnet gick. Jag klättrade upp i sängen och sa att jag ville föda på sidan. Det gjorde jag med pojkarna också.

Började krysta 16:45 och 16:51 föddes vår lilla tös! Betty Viola Sally. Den sötaste bebistjejen som vi någonsin hade sett!!! Vi hann med att vara på BB i 12 minuter… Hon vägde 3 104 gram och var 47 cm lång.

Mina trötta älsklingar på Vårdhotellet. Betty ett dygn gammal.

Efteråt sa barnmorskan att jag var så cool. Cool jag? Varför då, jag kände mej allt annat än cool kan jag säga. Men hon menade på att jag bara kom in och sa hej, gick på toa och tittade på henne och svarade på tilltal och det tyckte hon tydligen var coolt. 🙂 6 timmar måste vi stanna där på BB innan vi fick gå vidare till Vårdhotellet där vi stannade i 2 nätter och lärde känna vår lilla prinsessa. Mysigt!!!

Jocke & Betty på Kreta 15 maj 2009.

Jag & Betty på Kreta. Betty 6½ månad

Dagen efter sa en annan bm att jag såg så oförskämt pigg ut. Hahaha ja jag kände mej glad, pigg och upprymd, men så mycket annat var det inte. Jag vet att jag inte såg pigg ut och man är ju inte direkt snygg sådär nyförlöst. Inget man bryr sej om heller. Men så säger de säkert till alla nyblivna mammor så man ska känna sej lite fräschare. 😀

17 dagar tidigare föddes hon. Vi älskar verkligen vår lilla tjej och nu längtar vi SÅÅÅ mycket efter hennes, Linus och Gustavs lilla syskon. Vår lilla bebis i magen -du är redan så älskad!

TREVLIG VALBORG!

"Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne."

Linus 17 år

by // // 12 Comments

GRATTIS GRATTIS GRATTIS till min 17-åring! 😀

Tänk att det redan är 17 år sedan min lilla kille föddes…

Förlossningsberättelse: Bebisen var planerad trots ung ålder. Jag var 20 år och hade gått upp ca 20 kg och kände mej tung och redo att föda min bebis, datumet var satt till 4 mars men eftersom jag var SÅ stor så trodde alla att jag skulle få mycket tidigare. På slutet av graviditeten så hade jag väldigt högt blodtryck och dessutom protein i urinen -tecken på havandeskapsförgiftning. Jag hann aldrig bli så orolig pga detta, eftersom han föddes bara några dagar senare.

4 dagar tidigare, söndagen den 28 februari 1993, då jag och den blivande pappan sov över hos min mamma och pappa, så  vaknade jag 8.30 av att vattnet gick. Fast det kom bara lite då och då. Inga värkar alls. Jag kände mej lugn och cool och hade ju läst att det kunde ta LÅNG tid första gången. Den blivande pappan (25 år) och den blivande morfadern (41 år) åkte ut med en skoter till ett isfall i närheten för att isklättra. Den blivande mormodern (39 år) och jag tog bilen dit fram och tillbaka och jag fotade när min pappa säkrade honom när han klättrade på isfallet. Värkarna började vid 12.00, inte så starka. Mamma skjutsade in oss till BB , framme 13.50 och jag var då öppen 2½ cm. Barnmorskan sa att det kommer INTE att bli någon bebis idag i alla fall. Räkna med det.

Ledsen Linus hos moster Jenny

Jag använde endast lustgas som smärtlindring och tog nog för mycket för jag har minnesluckor och av det jag minns så är mycket som i en dimma.

Barnmorskan fick fel för 18:40 samma dag så började krystvärkarna och barnmorskorna rusade in i rummet som jag låg i och beordrade mej att ”SLUTA KRYSTA!!! Du är inte redo ännu”. Jag skiter i vad de tjafsar om tänkte jag och fortsatte att följa vad min kropp sa åt mej att göra. De undersökte mej och HOPPSAN stinta -jag var visst helt öppen. Nu blev det minsann en massa spring bland personalen. Jag skriker ut mina krystvärkar och en bm ber mej vara TYST för jag kan skrämma de andra mammorna som ska föda. Tyst? Det kan hon vara själv, jag skiter i vad den KÄRRINGEN säger tänkte jag och fortsatte att skrika om jag nu ville det. Det gick faktiskt inte att undvika… 19:07 tittade världens vackraste pojke ut!!! Nu var det han som skrek och jag och hans pappa bara loooog! LYCKA! 😀

Moster Jenny (18 år) i blöjbytartagen!

52 cm lång och 3 810 gram tung. Ca 5 timmar på BB. Nu är han aningens större. Han är en bra bit över 180 och har 44 i skor. Men han är fortfarande världens vackraste -ja på delad plats med hans bror och syster förstås! 🙂 Linus vill inte att jag lägger ut bilder på honom här på bloggen, så det har jag aldrig gjort. Men han har lovat mej att jag får visa bebis och barnbilder och då passar jag såklart på att visa min lilla/stora sötnos.

Charmkillen kom fram när koliken försvann! 😀

Vi var på BB i tre dagar fick ett rum där bara vi tre låg. Personalen frågade ofta om jag inte ville lämna in honom i ”salen” så jag fick sova, men NÄ jag ville inte lämna bort honom, han skulle vara med oss ju. Jag var SÅ pigg och glad och ville bara hoppa runt och dansa, fattade aldrig varför de andra mammorna hasade sej fram och såg så trötta ut. Jag längtade bara hem så otroligt mycket och det var helt underbart när den dagen kom och vi fick njuta av vår lilla bebis.


Lars, Linus hösten 1993

Vi skulle bara in en sväng på BB någon dag senare för en läkarkontroll och sedan hem igen, trodde vi… Linus hade GULSOT och vi blev tvungna att läggas in igen! Vi hade naturligtvis ingen packning med oss…Pappan fick åka hem för att hämta allt som behövdes och vi blev inlagda. Linus skulle sola (få ljusbehandling). Ligga naken på en vattensäng som i ett solarium och med ögonbindel på sej. Jag fick bara ta upp honom var fjärde timme för att ge honom mat, sedan skulle han snabbt ner igen. Sedan var det ju viktigt att vi vägde honom före och efter amningen också.

Fruktansvärt jobbigt!!! Jag grät och grät och grät…Men jag skämdes för personalen så jag gick alltid in på toan, slog på vattenkranen och sköljde sedan ansiktet i kallt vatten. Precis som att de inte märkte det ändå… Jag tyckte SÅ synd om honom när han bara låg där. Men han trivdes förmodligen väldigt bra för han sov mest hela tiden. 🙂 Dagen efter så skrattade jag åt alla mina tårar. Hormonerna ni vet. Upp och ner. Efter 2 nätters solande så var allt bra och vi fick åka hem.

Linus fick då kolik som höll i sej tills han var tre månader. Han var ofta tröstlös på kvällarna/nätterna helst och skrek och skrek. Inget hjälpte. En mycket jobbig tid för oss 3, men samtidigt hade jag förväntat mej att det skulle bli tufft med en liten bebis så det kändes som normalt. Tills lillebror föddes och jag fick uppleva hur det kunde vara med en nöjd bebis som mest bara sov. 😀

Sötnosen Linus (3 år) hjälper till att hälla i vatten på Gustavs dop 1996

Gustav 14 år

by // // 14 Comments

GRATTIS GRATTIS GRATTIS till min fjortis! 😀

För 14 år sedan så föddes min lilla kille och så här gick det till.


Förlossningsberättelse: Jag blev gravid trots att jag hade spiral och när spiralen togs ut så sa de till mej att det var 50% risk att det skulle bli missfall, så vi var väldigt oroliga på grund av detta. Dessutom tog jag cellprov som visade sej ha cellförändringar… Jag var 23 år, väntade mitt andra barn och hade gått upp ca 25 kg. Jag kände mej tung och redo att föda min bebis, datumet var satt till 26 februari men eftersom jag var SÅ stor så trodde alla att jag skulle få minst en månad tidigare, t o m barnmorskan.

Gustav på BB 1996

4 dagar tidigare, torsdagen den 22 februari 1996 så vaknade jag 3.30 av värkar, som inte var så starka men ändå höll mej vaken. Väckte pojkarnas pappa ca 4.00. Vattnet gick en kvart senare och var ljusbrunt. Ringde efter barnvakten -mormor- som kom och senare lämnade hon storebror Linus (nästan 3 år gammal) på dagis. Vi tog taxi till BB och var framme vid 5.00. Eftersom fostervattnet var färgat så tyder det på att bebisen hade bajsat där inne och därför krävdes det extra bevakning för att se att han mådde bra. En skalpelektrod fästes därför på hans huvud. Jag använde ingen smärtlindring alls. Hade så dålig erfarenhet av lustgasen så jag tog inte den heller. Krystvärkarna började 7:15 och 7:20 föddes en hel och ren underbar bebis som var lugn och tyst och sökte efter mat direkt. LYCKA! Sedan bajsade han igen, fast PÅ min mage denna gång! 🙂 Allt visade sej gå bra.

Gustav & morfar 1996

Min lilla sötnos myser i vagnen sin första sommar.

Två timmar och 20 minuter på BB. 49 cm lång och 3 875 gram tung och självklart världens vackraste. Nu är han aningens större, men fortfarande världens vackraste -ja på delad plats med hans bror och syster förstås! 🙂

Alex, Gustav 13 år

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.