Hej alla söta!
Här har det verkligen inte duggat tätt med inlägg denna vecka. Jag har inte alls varit på topp och all energi går till jobbet och min familj. När jag brukar ha min bloggtid är jag helt slut och har prioriterat sömnen. Min foglossning är mycket värre, sammandragningarna har börjat (fast mest på kvällstid), värk i benen, händer som domnar bort, jag är ständigt trött och dessutom har nåt äckligt illamående börjat. Igår var det INTE en rolig dag kan jag säga, idag är det något bättre iaf.
Jag hör många säga att de kanske skulle tänka sej att ”skaffa” ett till barn -om de bara slapp de jobbiga småbarnsåren med all passning, eller första tiden med dålig sömn. För mej gör det ingenting med lite dålig sömn osv. Tycker att småbarnsåren är SÅ mysiga (även om det såklart kan vara jobbigt också). Jag skulle kunna ha hur många barn som helst (nåja nästan) bara jag slapp att vara gravid -så är det! Sedan är det många som säger:
”Skönt att du har två stora barn som sköter sej själva iaf”, nja…jo visst jag behöver ju inte byta blöja och passa dom längre, men det är en massa skjutsande hit och dit, mycket tjat och tjafs och mycket med skolorna, sedan måste jag ha koll på vad allra helst 15-åringen gör på kvällar/helger så jag kan ju inte bara ”släppa allt” precis. Nu är de faktiskt duktiga på att laga mat själva och Gustav stryker också, men det är mycket fix med tvätt/handling osv ändå. Ibland vet jag ärligt talat inte hur jag ska stå ut i ytterligare över två månader. Ja jag vet mycket gnäll nu, men jag bara längtar tills bebisen är ute och jag slipper detta ”fängelse” -ja jag känner mej fångad av min egen kropp faktiskt. Kan ju inte göra saker som jag normalt skulle göra och det gör mej otroligt frustrerad. Ledsen. Förbannad.
Självklart försöker jag fokusera på att detta leder till nåt helt underbart, men ärligt talat är det jävligt svårt ibland när jag har så sjukt ont att jag bara vill böla. Dessutom så tycker jag synd om Jocke som får dra allt större lass och synd om barnen för att jag inte kan leka/busa som vanligt eller ens bära.
Idag åkte Jocke ner till hans föräldrar med Betty. Han skulle hjälpa till att bära en frys och sedan så körde han hem deras åkgräsklippare som vi brukar låna då och då. (TACK för det!) Betty somnade i Jockes knä när de skakade hem på klipparen. 🙂
Tyra och jag gick och släppte ut hönsen och gav dom lite rester. Idag fick de ris och brödkanter. Frosten bet tag i marken, men när solen varit uppe ett tag så försvann det snabbt. Bjuder på några bilder från dagen:
Vår katt Sigrid gillar att spana på hönsen, men drar så fort de kommer för nära. 🙂
Tyra ute bland hönsen!
Tyris i sitt fodrade galonställ (Everest), fodrade stövlar (Traderafynd), fodrade galonhandskar (Didrikson) och mössa (PO.P)
Betty nyvaken med pappa på gräsklipparen. 🙂
Betty och hönsen leker jagis! 😉 Fodrat galonställ (Everest), fodrade stövlar (Tretorn), mössa (PO.P) och fodrade galonhandskar (Didrikson).
I början på veckan så ringde det en kille från Mittuniversitetet (här i Sundsvall) till mej. De jobbade med social media och han ville träffas och intervjua mej angående min blogg osv. Men jag tackade faktiskt nej. Har ingen ork till nåt ytterligare just nu. Det finns ca 700 registrerade bloggar på Blogportalen i Sundsvall så jag är övertygad om att han får napp hos någon annan. 🙂 Min blogg brukar ligga på plats 9-10 bland dessa bloggar, så han kanske följer listan. Hihi.
Usch, jag vet PRECIS hur du känner dig, men som både du och jag vet går det över och du får en underbar liten bäbis att snusa på i stället.
Vilka jättefina hönor ni har förresten!
Kram Katarina
Vilka fina kort på hönsen! Jag gillar speciellt det med solen i övre högra hörnet! Jobbigt med alla krämpor. Skönt att veta att det i alla fall leder till något fint. Och att kroppen återställer sig igen 🙂 Hoppas du får en fin vecka! kram
Åh du är en fantastiskt kvinna tycker jag som är värd all beundran! Klart du ska få gnälla lite och känna som du gör, även om det är barn nr 5! Alltså, det här livet med tonåringar bara det ÄR verkligen en pärs i sig. Mer psykisk och grunnande, då man ska försöka vara osynlig men närvarande utan att vara en pain in the a… utan att kanske det ÄR några större problem egentligen. Mina kids var nyss små och nu 18 och 20, som mamma blir man mer mamma än någonsin av någon konstig anledning. Mina mest välmående highlights i livet har varit att vara gravid, sånt du säkerligen inte vill höra. Lyckligtvis är det varken välmåendet eller illamåendet i sig som gör att man skaffar sig barn, annars skulle det nog se litet konstigt ut i världen. KRAMAR Milla
Förstår dig till fullo! Jag tycker inte heller att bebistiden är jobbig men aldrig mer att jag kommer att vara gravid för det orkar jag inte. Sen det här med de stora kidsen, det är precis som du skriver, man behöver inte byta blöja och mata dem men det är ju tolv miljoner andra grejer som händer. Vad gör de när de inte är hemma? Vilket de aldrig är känns set som… Skola, äta ordentlig mat, alkohol, tobak, har de sex???? Skyddar de sig???? Osv osv… Små barn små bekymmer, stora barn stora…
Kram
Åhhå, den känner jag igen…men du har ju så stora barn som klarar sig själva.. kan säga att de ”problem” som dyker upp när man har en 16 och en 17 åring hemma är inga baggisar. Visst kan vår ettåring ta musten ur en med allt passande men de grå håren får jag av mina teens. Och då är de två skötsamma killar…
Ia: så sant det där med små barn små bekymmer… Det kanske oftast är de utan barn/med små barn eller med stora barn som har glömt bort (förträngt) tonårstiden som säger sånt? 🙂 KRAM
Va skönt att du är så positiv inställd till det hela med småbarn igen. Det behövs ahhahaha
Stackare, jag håller verkligen med dig, förstår vad du går igenom (var nyss där) men som sagt det går över och det slutar med det mest underbara! Det kanske inte hjälper just nu men så är det ju. 🙂
Kraaam på dig!
Ps fina frost bilder 🙂
Sarah: Tack, kul att du gillar bilderna. 🙂 och tack för pepp. KRAAM