Förlossningeberättelse mitt fjärde barn

Eftersom jag fick reda på att jag hade GBS (Grupp-B streptokocker) och det då fanns risk för att barnet kunde drabbas av blodförgiftning, lunginflammation, cp-skada, syn- och hörselskador osv och i sällsynta fall inte ens överleva. SÅ var jag såklart väldigt orolig. Men jag fick höra att bara jag kom in till förlossningen 2-4 timmar innan barnet föddes så skulle de hinna sätta antibiotikadropp på mej och allt skulle nog gå bra.

Ok…jag som bara hann vara inskriven med Betty i 12 minuter. Hur skulle detta gå?

24 kg i viktuppgång. Min fjärde graviditet. Slemproppen gick 23.00 torsdagen den 20 maj och jag blev glad. Tjohoooade och sa till Jocke att nu snart är det nog på gång iaf! På natten så började en molande mensvärk + sammandragningar. MEN de kändes precis som förvärkarna och gjorde inte så ont, men höll mej dock vaken. Jag hade aldrig åkt in i detta läge i vanliga fall, men eftersom GBS:en spökade så var jag orolig. Hur länge skulle jag våga vänta? Det gick ju så fort sist. Jag ringde till förlossningen och fick prata med en 12-årig barnmorska (ja hon lät så ung…) som såklart tyckte att jag skulle vänta ett tag till. Jag hade ju inte så ont och värkarna var ju inte regelbundna. Nä det är sant, jag höll ju med henne. Det var nog ingen fara. Dessutom så kändes det lönlöst att diskutera vidare med en tjej som knappt har kommit in i tonåren. 😉

Värkarna fortsatte hela natten med 8-25 minuters mellanrum och jag kunde i princip inte sova någonting. Nu var det 21 maj, fredag och värkarna fortsatte att vara oregelbundna, men återkommande. Jocke skjutsade ner Betty till farmor och farfar på morgonen och vi stannade hemma till ca 12.30 då for vi in till förlossningen och den här gången så ringde Jocke och sa att nu var vi på väg. Vi frågade aldrig vad DE tyckte.

På förlossningen ca 13.00 den 21 maj, så blev jag kopplad till CTG i ca en timme som visade värkar, men de kom i snitt med 12 minuters mellanrum och de var inte så onda. Blev undersökt och det visade sej att jag var öppen 1,5 cm. Barnmorskan gick i väg och diskuterade med sina kollegor och kom tillbaka och meddelade att eftersom inte förlossningen egentligen hade startat så skickade de hem oss. Då brast det för mej och jag blev riktigt förbannad, besviken, orolig och ledsen. Började att tokböla och försökte förklara att jag fixar inte att åka hem och börja om med allt igen. Tänk om vi inte hinner in i tid? Kunde jag inte bli igångsatt? Ta hål på fosterhinnan?

Men det var bara att ta sina värkar och åka därifrån med kinderna blöta av tårar och med folk som glodde i hissen…

Väl hemma igen så hämtade Jocke Betty och vi åt middag och försökte vara som vanligt. Men jag var tokdeppig och orolig. Värkarna fortsatte. På kvällen så åkte Jocke ner med henne till farmor och farfar igen (de bor bara några minuter från oss). Ifall att vi var tvungna att åka in på natten så var det ju bra att hon redan var på plats. Det var allra första gången hon skulle sova borta på natten så självklart skulle jag vara orolig för det också…Fjantigt? Ja jag är nog lite av en hönsmamma. 🙂 Mina tonåringar hade redan åkt till sin pappa så det var skönt att det var ”ordnat”.

Mot kvällen så var värkarna fortfarande oregelbundna, men de började bli starkare. Dagen gick över till lördagen den 22 maj och det gick fortfarande inte att sova. Men eftersom värkarna inte var regelbundna och kom ibland så sällan som var 20:e minut så ”fick” vi ju inte åka in till förlossningen. Men det struntade vi tillslut i. Värkarna var ju oregelbundna hela tiden med storasyster Betty -fram till det bara var någon timme kvar så vi vågade inte chansa hur länge som helst denna gång.

Inskriven 00:47 lördagen den 22 maj 2010

Vi blev inte hemskickade denna gång. Jag blev kopplad till CTG som visade att jag hade hög puls (120-130) och 140/93 i blodtryck. Barnets fosterljud beskrevs som ej normala då de låg på  180 frekvens/minut. CTG intagningstestet beskrevs även det som ej normalt. Undersökningen visade att jag var öppen 4 cm och 5 cm i värk. Hade en väldigt buktande hinnblåsa. Värkarna kom kanske med 10 -15 minuters mellanrum.


Blev förflyttad till ett annat rum, kopplad med CTG igen och sedan kopplades antibiotikan som dropp i min hand. Jag vet inte hur det är med er mammor (?!) Men jag hatar att ligga på rygg när jag får värkar, känns som att man inte kan andas och andas är ju bra att kunna göra… 😉 Men eftersom bevakning behövdes så var det bara att gilla läget. Jag försökte att ligga lite på sidan ibland, men oftast så visade apparaten inte riktiga värden då.

2:14 så kopplas jag lös från CTG-reg då fosterljuden har blivit mer normala och jag får äntligen komma upp och röra på mej. Läser lite tidning, går omkring i rummet. Får lavemang.

3.20 Nu börjar sammandragningarna kännas kraftigare, men de är fortfarande ganska glesa. CTG-reg kopplas igen och jag hamnar på rygg…

3.55 Jag får värsta skakningarna. Förklarar för barnmorskan att jag bara skakar, kan inte slappna av. Känns läskigt och när värkarna kommer så har jag såklart svårare att klara av att slappna av och ”ta” värken. Kan det ha att göra med att det är andra natten utan sömn? Ätit och druckit dåligt? Eller som bm trodde på grund av en kraftig värk och helt enkelt dålig energi? Jag får en sockerdricka som jag sipprar på då och då för lite energi.

Jag känner mej otroligt trött. Varför går det så segt? Varför händer inget mer? Värkarna börjar kännas ordentligt onda nu och mina skakningar fortsätter. Så här ont gjorde aldrig värkarna med storasyster. Barnmorskan har frågat flera gånger om jag inte vill ta lustgas, men eftersom jag har negativa erfarenheter av det sedan storebror Linus föddes så har jag tackat nej. Men man kanske ska prova ändå? Nja, jag väntar ett tag till så får jag se.

4:07 CTG-reg avslutad

4:40 Skalp CTG-reg inledd. Undersökning visar att jag är öppen 10 cm, men med en kant kvar. Amniotomerar med skalp och kopplar skalpelektrod. (De tog hål på fosterhinnan och kopplade en elektrod på bebisens huvud för att kunna övervaka fosterljuden)

4:43 Börjar krysta

Nu börjar jag att krysta direkt. Klart fostervatten avgår. Jag får lite av panik för att allt går så fort. (Läs rejäl panik). Krystvärkarna kom plötsligt och otroligt intensivt när de tog hål. (Läs jävligt ont) Jag hann inte med och jag kunde dessutom inte tala om för barnmorskan och undersköterskan att jag har fött mina andra 3 barn på sidan och ville göra det även denna gång. Nä jag låg på rygg (som jag som sagt hatar) och kände att nu krystar jag ut ungen så att detta djävulskap går över någon gång. Smärtan var betydligt värre än när jag födde mitt tredje barn för 1½ år sedan.

4:46 Pigg flicka framföds direkt under en värk! 😀


Underbara underbara lilla finaste bebis! Jag får henne på bröstet och tittar leende upp på min älskling som har tårar i ögonen och ser obeskrivligt lycklig ut när han tittar på  mej och på sin dotter. Finns det en bättre känsla? 😀 LYCKA!

Jag är RH negativ men lilla Tyra är RH positiv så det blev en spruta för mej. (Barnets blodgrupp kontrolleras efter födseln. Om barnet är Rh-positivt och mamman Rh-negativ, ger man mamman ett så kallat immunoglobulin som ska skydda henne från att bilda antikroppar.)

Värkar startade 01.00 den 21 maj. Inskriven 00:47 den 22 maj då man kan säga att det var etablerade värkar.3 minuter tog krystvärkarna. Hon föddes 4:46 22 maj. 4 timmar på förlossningen, jaaa vi hann! 😀

Har du orkat läsa ända hit? 🙂 Då tycker du nog precis som jag att det är roligt att läsa förlossningsberättelser. 😉 Vill du läsa om mina andra tre barns förlossningar så klicka på namnen. LINUS 1993 GUSTAV 1996 BETTY 2008.

Vår vackraste Tyra 4 047 gram och 52 cm lång föddes på BF datumet 22 maj 2010


13 comments

  1. sara says:

    Usch vad hemskt det måste ha varit att bli hemskickad sådär, måste känts jättejobbigt just då! Jag visade också tecken på GBS och var orolig över det men fick förstås också antibiotika när jag lades in. En krystvärk! Wow!
    Åh vad jag är sugen på ett syskon till min Isabelle…träffade hennes 6 veckor gamla nästkusin idag och guud så mysigt och doften och de små händerna! Vill verkligen att Isabelle ska få uppleva ett syskon, syskon är ju det bästa som finns! Kram på er!

  2. Lillasyster Johanna says:

    Sluta skräm upp mig. 😀 Ujujuj, 5 veckor och 4 dagar kvar till BF. Vill inte ha ont i min kropp, jag är nog mycket pjåligare än dig. Det här har du gjort bra sis!
    Maten och filmen var bra, Cissi var nöjd över sin kväll. 🙂
    Vi ses hos mor på söndag, hörde rykten om kycklingsallad.

  3. alegni says:

    jag levde med i hela berättelsen, och till slut kom tårarna när du klämt ut din lilla bebis 🙂
    så skönt att allt gick bra även om det var lite gropar på vägen.
    allt gott till hela familjen! kram
    ingela

  4. CiliaH says:

    Klart jag orkade läsa hela berättelsen! Skönt att det gick bra till sist men det är ju irriterande med bm som inte lyssnar ordentligt på en.

    Själv fattar jag fortfarande inte att jag inte fick veta att jag hade gbs förrän jag låg där på förlossningen. När man tänker på allt som kan hända med bebisen.

    Mys på med sötaste lilla Tyran och ”stora” lilla Betty med (ja och resten av familjen såklart!)

    KRAM

  5. Jenny says:

    Hej Vännen!
    Såklart jag orkade läsa hela berättelsen, du skriver så medryckande och med känsla!

    Hoppas ni har det riktigt bra o myser med lilla Tyra (o storasyrran Betty oxå såklart!)!

    Kraam Jenny

  6. Camilla says:

    Hej vännen,

    Ja – jag älskar förlossnings berättelser – tack för att du delar med dej 🙂

    Ha nu en underbar helg och njut av er nya lilla guldklimp!

    Kram kram!

  7. kamomilla says:

    Åh, vilket äventyr med gott slut!! Klart det är spännande att läsa, det för en ju tillbaka till egna minnen…

  8. Helena says:

    Hej på dej syrran!
    Det där fixar du galant tror jag. Det som är så underbart med att ha ont i en förlossning är ju att man vet att det är POSITIVA värkar, för varje värk så är det närmare och närmare att få träffa sin lilla bebis. Det är det som jag fokuserar på iaf. Jag tänker mej att bebisen åker längre och längre ner och snart kommer ut! 😀

    Tänk att snart har du din bebis också, det är så MYSIGT!!!
    Puss o kram -syns snart hos mamma och pappa.

  9. Grodmamman says:

    Jag gillar att läsa förlossningsberättelser och fascineras av hur olika det kan vara!:) Jag hade tre krystvärkar med sonen och det gick snabbt. Hann knappt fatta vad som hände.
    Hoppas att du hinner njuta ordentligt av Tyra nu!:)
    Kram

  10. Sara says:

    Barnmorskan du pratade med i telefon som du tyckte lät som 12 år, är en kvinna på 35 år… En av dom bästa barnmorskorna på sundsvallssjukhus!

Lämna ett svar