Betty och jag bakade en sockerkaka. Perfekt i regniga tider.
Vi blandade mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en skål och jag rörde om med en sked. ”Betty vill du röra så här?” ”Mmm” hon tog skeden med mjölblandningen och stoppade den i munnen. ”NÄ! Titta, rör bara så här. Inte i munnen. Okej?” ”Mmm” svarade hon och nickade glatt medans hon stoppade den i munnen igen. 😀 GOUNGEN! Sedan kom det mjöl på golvet och Betty gillar verkligen INTE när det blir smutsigt eller stökigt så då utbrister hon alltid bekymrat Oj, oj oj oj oj! Det är bara att städa upp direkt, hon hjälper så gärna till. Hoppas att det håller i sej in i tonåren också.
1 år och 9 månader blir hon snart. Vår stora lilla tjej. Betty har alltid varit lätt att lägga. Det har i princip alltid varit bara att lägga henne i sängen och vinka hejdå och hon gosar in sej med napp och snuttefilt. Hon har t o m sagt till att hon vill gå upp i spjälsängen och lägga sej om kvällarna. Aldrig några problem. Fram tills för några veckor sedan… Först sa vi att det var nog värmen. Sedan märkte vi att hon fick en tand så då trodde vi att det var den. Men nu tror vi helt enkelt att det har med lillasyster att göra. Hon har dessutom blivit extra klängig och gnällig även under vaken tid.
Eftersom hon i princip blir hysterisk om hon ska ligga i sin säng på kvällarna så får hon ligga i vår säng. På dagtid så funkar det att sova i spjälsängen däremot.
Vad tror ni kloka bloggläsare, kan det vara en syskon-svartis-grej? Eller nåt annat? Hon kanske helt enkelt vill ha den uppmärksamheten som hon fick när hon var ensam? Skulle en barnpsykolog säga att hon känner sej övergiven och ensam där i sitt rum, när resten av familjen är nere? Så TROR jag att det är iaf. Det är ju en stor omställning och det är därför som hon får sova i vår säng och vi hoppas på att det är en kort period i hennes liv… 😀 Hon är annars väldigt gullig mot sin syster och pussar och klappar på henne. Sötungarna!
Nu är jag ingen expert, men jag tror säkert att det är lite svartsjuka bakom Bettys beteende. Och konstigt vore det väl annars om hon inte reagerade alls!:) Vår son var 4 år när han blev storebror och vi märkte inte så mycket hemma, men däremot på förskolan så började han helt plötsligt ge de andra tjuvnyp när han trodde att ingen såg. Tror att de flesta barn reagerar på något sätt när det kommer en bebis oavsett ålder.
Kram
Åhh vilka mysiga bilder 🙂 och jag kan verkligen tänka mig att den där ”syskon-grejen” spökar lite, minns själv hur det var när mina syskon kom, äldst som jag är 😉 Mycket trots och ”tyck synd om mig”-grejer! Hoppas allt går hyfsat smärtfritt ändå!
Kramar
Hej Vännen!
Härliga bilder som alltid på sötaste Betty! Fnissade lite när jag läste att hon inte gillar när det blir stökigt;)
Det kan säkert vara en sån där syskongrej med att hon inte vill gå o lägga sig,förhoppningsvis är det nått övergående:)
Stor kram!
Jenny
Jag tror det är en kombination av lite allt- och barn tar fort åt sig vanor. men det tar väl ca tre dygn att bli av med samma vanor så när ni vill bryta mönstret så är det ju till att vara lite bestämd i tre dygn då 🙂
Huvudsaken att ni alla mår bra 🙂
tack för plankfrågan- här jobbar jag på och oj oj, det är effektivt. Åtminstone är jag öm i såna muskler som inte gett ifrån sig ett knyst på flera år!
Mysigt att baka med lilla söta snäckan. Det ska jag ta och göra en dag här med. Hoppas resultatet blev bra.
Söt är hon allt, lilla storsyster 🙂
KRAM
vilken söt hjälpreda 🙂 jag har okså en här hemma, som mest slickar skålarna rena *hehe*
ja hemnes är riktigt fin serie! älskar den bara mer o mer 🙂
kram!
Så söta bilder på Betty! Tänka sig en så liten och ändå så duktig hjälpreda. Jag tror alldeles säkert det är en ”syskon grej” som går över lika fort som den kom. Min son började sitta på pottan och slutade med blöjor hemma helt av sig själv då han fick lilla syrran. Mamma kom ju direkt när han ropade. Jag har 22 månader mellan dom. Ha det gott med familjen och gården!
Kram Sussi
Hej vännen!
Så fin hon är er stora-lilla Betty! 🙂 Och vad mysigt att baka tillsammans. 🙂
Jag tror nog mycket väl att det är en reaktion på att ha fått en lillasyster. Och det är inget konstigt alls, tvärtom en fullständigt sund reaktion då man inser att man inte längre är minstingen och att lillasyster har kommit för att stanna. Och det är ju klart att hon inte vill ligga ensam när ni andra är tillsammans. Jag tycker att ni gör helt rätt som låter henne sova inne hos er och jag tror inte att ni behöver oroa er för att hon ska stanna tills tonåren. 😉 Just nu behöver hon den tryggheten och närheten av att sova tillsammans med er och en dag kommer hon plötsligt tala om att nu vill hon sova i sin egen säng igen. 🙂 Ni ska göra det som känns bäst för er familj. Gå på er egen magkänsla, då kan det aldrig bli fel. 🙂
Sköt om er!
Kram Lotta
Hej, Vi hade exakt samma problem med Isabelle när lillebror var ungefär i Tyras ålder. Hon hade inte spjälsäng då så hon sprang upp och ner hela kvällarna(hon var ganska exakt 2 år när lillebror föddes.) Det var en evig kamp varenda kväll med gnäll, skrik, tjat. Vi var heeeelt utmattade! Det höll i sig några veckor.
Hoppas det vänder för er snart, och hoppas din pappa kryar på sig! Förstår din oro!
Kram kram!
Ida