Eller vadå allt, ni får inte veta allt om mej. Men nästan… 😉

För er som inte har hängt med så har Jocke och jag tagit ett stort beslut. Vi kände att det var det enda rätta, även om vi inte visste varken ut eller in och nu efter att ytterligare tid har gått så känns det bara mer och mer rätt.

Efter idag när vi fick se vår lilla bebis i magen så kändes det bara helrätt att vi inte valde abort! Såklart. 😀

Ja jag är gravid. Ja jag vet…det blir min 5:e och Jockes 3:e och jo….vi har redan tätt mellan tjejerna (1½ år) och jo…det kommer bli tätt nu också (ca 1½ år) Jocke och jag var HELT klar med barn. Vi hade ju redan fantastiska barn och kände oss nöjda med det. Det är ju därför man skaffar preventivmedel, eller hur? Jag mår inte bra på att proppa i mej hormorner och litade inte riktigt på Kopparspiral eftersom jag blev gravid med Gustav (nr 2) då jag hade spriral. Men barnmorskan övertalade mej, jag hade ju redan haft min ”riskprocent”…så de satt i en spiral. Eller snarare tvingade dit den. De var 2 stycken som pressade och fixade och höll på skitlänge för att få den på plats. Ja det gjorde ont. Efteråt så sa bm att det är FULLT normalt att jag kommer att blöda mycket och ha mycket ont och känna mej svimfärdig -eftersom de hade grejat så mycket.

Jag åkte hem la mej på soffan och bara låg och grät. Hade så ont. Hon sa ju att det var normalt så inte anade väl jag att de hade tryckt den där jävla spiralen rakt genom väggen med riktning upp mot ändtarmen. KONSTIGT att jag har haft ont. Normalt. Jojo.

Nu sitter den fast och jag blir tvungen att operera bort den nån månad efter förlossningen. Ska dock inte vara nån fara för barnet. Bara jag som kan ha ont då och då.

Så nu ska jag bli 5-barns morsa. Hur knäppt är inte det?!! Två tonåringar, en 3-åring, en 1½ åring och en nyfödd lagomt till jul! Vi kommer inte ha tråkiga händelselösa stunder direkt ofta. 😀 Vi väljer att se det som att det var meningen, en underbar gåva -nu när värsta chocken har lagt sej. Men ser jag fram emot graviditeten? Åh nej!!! Ge mej gärna bebis direkt. Hatar mina jobbiga graviditeter. (jo jag vet att man inte ”ska” säga så) Jag kan bara hoppas att denna blir lättare. Både när det gäller viktökning och krämpor.

När vi har berättat för vänner och släkt så är det i princip ingen som har trott på oss. Antingen så står de bara och gapar och säger ”NÄÄÄ” eller så skrattar dom eller…bara står och glor för de inte vet vad de ska tro. Ingen (förutom en) har regerat med att DIREKT bli glad och gratulera. Men de blev väl nästan lika chockade som Jocke och mej…kan jag tro.

Jag undrar hur släkt och vänner reagerar när man säger att man är gravid med 10:e barnet?!

Nu är jag hos Johanna och ska sova här, barnen sover, våra karlar är ute på vift (på var sitt håll) så vi myser med dipp och grönsaker och ska se på en romantisk komedi ”Something Borrowed”. Först mörk choklad och kaffe. Trevlig fredagskväll.  Hej då från mej! 😀