På mitt lilla bord i vardagsrummet: ljuslykta Lisbeth Dahl, rosor från vår buske i somras

Länge va? 🙂 Jag har aldrig varit borta så lång tid från henne så för mej var det länge. 😀 Om jag roade mej? Oh ja. Jag var på föräldramöte på min 14-årige son Gustavs skola. När jag kom hem så sov mina döttrar så sött och hade tydligen klarat sej väldigt bra utan mamma. Men de var ju med sin pappa så jag trodde väl egentligen inget annat.

Denna vecka så blev det inget dagis för Betty. Hon har varit (är fortfarande) förkyld. Men idag är hon feberfri iaf. Jag mår också bättre, men Tyra börjar bli snuvig ist. Ja dagis ja, jag berättade ju om hur bra allting har funkat med inskolningen, men de sista gångerna som jag har lämnat henne så har hon INTE alls velat att mamma skulle gå. Hon började att gråta när fröken tog henne för att gå och vinka. Men redan när jag kommit ut så vinkade hon och slutade att gråta, hon såg bara sur ut. Det går tydligen över på en gång och sedan är hon sitt vanligt glada jag igen. Skönt! Jag vill inte att det ska bli som när Gustav gick på dagis. En period så grät han när jag lämnade och när jag ringde från jobbet för att höra att allt var ok, så…fick jag höra att han fortfarande var ledsen. Det var HEMSKT kan jag tala om och det vill jag inte uppleva igen. Usch. Hemskt för honom och hemskt för mej. Jag ville bara skita i jobbet och vara med honom. Men det gick ju inte.

Torsdag. Gud vad veckorna går fort. Hoppas att ni får en fin dag! 😀 KRAM